En granat

Önskar att jag hade något klokt och roligt att skriva idag. Men det har jag inte. 

Medan människor runt om mig förbereder sig på en skön sommar, så förbereder mamma och vi som står henne nära, oss på en jobbig tid. Som vi tillsammans kommer att ta oss igenom men sommarglädjen är långt borta och hela situationen känns så skrämmande. Jag skulle helst vilja slippa detta och gömma mig under en sten tills allt är över. Men nu funkar det inte så. Människor liknar ofta livet vid att åka berg-och dalbana, det är först nu som jag verkligen kan relatera till den känslan. Känslorna svallar värre än ett stormigt hav.

Men något som jag verkligen fått lära mig och som alla borde veta är att det är okej att vara ledsen och orolig. Det är inte ett tecken på svaghet, det är ett tecken på att man är en människa.